Iförrgår var det fest. L's b-day. Jag bjöd på skönsång, en färdigskalad satsumas och en himmelsk fruktdryck, allting på sängen och helt utan L's vetskap, precis som det ska vara på en 27-årsdag. Det kan låta som en knaper födelsedagsfrukost, jag vet, men till mitt försvar - 7-eleven är våran närbutik. Utbudet är inte detsamma som hos Handlar'n hemma direkt.

 

Efter lunch var det dags att för första gången, helt solo, göra entre på Tokyos tunnelbanesystem. Tidigare har mitt och L's kontinuerliga sammarbete funkat perfekt och vi har hoppat på och gått av rätt varje gång. Men nu skulle alltså L vara kvar på hotellet och jag skulle ha ett första möte med min mentor och våran gemensamma handledare  på universitet. Tre stationer. Jag hade planerat exakt hur jag skulle åka och studerat kartan i detalj för att hitta uppgången direkt till mitt campus i Hongo. Fel utgång lika med vilsen (gråtfärdig) svensk utbytestudent i Tokyo innerstad. Men jag klarade det! Med 35 minuter tillgodo till och med. Och mötet gick bra.

 

Väl hemma på hotellet kunde födelsedagsfesten fortsätta, lätt betonad av en envis jetlag. Men vid sjuhugget slog det om igen och energin återvände. Kalaset avslutades på en finfin resturang i Yoyogi. Japanskt öl, ingefärsdrink och premiärsakén avnjöts tillsammans med god japansk tapas (som kanske har ett finare namn, någon? Typ små-lättel?).

 

På söndagsmorgonen gjorde, återigen, den okontrollerbara jetlagen sig påmind. Både L och jag vaknade superpigga, klockan halv sju. Förtvivlade över sömnbristen bestämde vi oss för en morgonpromenad. Vissa sover bort jetlagen - vi promenerar. Vi tog sikte på det 634 meter höga Tokyo Sky Tree och klockan kvart över nio kunde vi vinka åt pyttefolket, 450 meter ned och häpna över Tokyos enorma geografiska spridning. Ironiskt nog så har vi jetlagen, som jag, möjligen oförtjänt, smutskastat rejält, att tacka för det.

 

ps 1. Om jag känner bloggläsare rätt så är bilder en viktig del av en lyckad blogg. Vi missade att få med oss usb-kabeln till kameran, men ni kan vara lugna. Det är en Nikon. Så det borde gå att lösa. Ni får nöja er med ett par mobilbilder så länge.

 

ps 2. Tack för alla fina kommentarer! Fortsätt så! Det underlättar en proffsbloggares liv. Jag märkte också att vissa av er var omedvetna om att jag fyllt glasögon. Det hände typ veckan innan jag fyllde blogg. Men det är fortfarande inte lika stort som att fylla moppe.  

 

ps 3. I hushållet, här i Japan, går jag nu under namnet BlondinPella.  

 

ps 4. Väntar ni, precis som jag, på ps 4?