2013 har präglats av ett brev som jag fick för ganska precis ett år sedan. Det var i mellandagarna förra året som jag fick veta att jag blivit antagen till University of Tokyo. Det beskedet har faktiskt funnits i tankarna året ut. Och nu är det snart slut. Ja, året alltså. Domaren har ju inte blåst för halvtid här i Japan än.

 

Men 2013 kommer bli ett minnesvärt år. Jag ska inte ens försöka skriva en lång nyårskrönika om året som gick, men vissa saker går ju inte att utelämna. Sex svenhippor, en straffsvenhippa och tre bröllop - I say no more. L tycker att mitt minne är jämförbart med en guldfisks, men jag, till skillnad från många andra, glömmer aldrig en bra fest. Och vilka partaj det var.

 

Så Feståret 2013 blir snart 2014 och jag funderar på vilken stämpel det kommer att få. Sushiåret 2014? Bloggåret 2014? Troligast är väl att det blir Japanåret 2014 med tanke på att majoriteten av min och L's tid kommer att spenderas här. Det går ju liksom inte att blunda för. Jag önskar att jag kan komma på någon förskönande tagline bara. Som Truman Capotes gjorde till "Med kallt blod". Den boken hade aldrig varit så bra om den inte hade haft "en sann redogörelse för ett fyrdubbelt mord och dess följder" som tagline. Än så länge har jag inspirerats av en teetikett vi har här hemma: "Japanåret 2014 - to warm your heart". Jag vet inte, det kanske låter pretto.

 

I dagsläget lutar det tyvärr åt att det istället blir Förkylningsåret 2014. L ligger nerbäddad och jag har symptom av någon slags sympatiförkylning, som inte riktigt vill bryta ut. De storslagna nyårsplanerna har ställts in. Men vi hänger inte läpp för det. Jag drar mina "jag ska inte ... resten av det här året"-skämt och det känns som att det kommer bli en hellyckad kväll. Äppeldrycken med ciderkaraktär står redan på kylning och jag tror att Feståret 2013 återigen leverar. Men innan vi bjuder upp till årets sista fest blir det silverte med honung, för halsarna.