Jag hade ett samtal med min mormor igår på Skype. Vi pratade om hur startfältet i årets upplaga av Melodifestivalen verkade. Mamma och mormor hade förberett med en box vitt och laddade inför kvällen med 10:ans OS sändningar. Hon gillar inte ryssmaffian men OS är för roligt att avstå från, tycker hon. (Personligen tycker jag att Putin är Slutin och att IOK borde bli mer IOPK.) Vi pratade om allt möjligt och vi kom in på att hon var nyklippt. Webkamerorna gick igång och det såg bra ut. Hon kommenterade även min frisyr. Och på inrådan från mormor står det nu klart hur det här året kommer att klassificeras. Hockeyfrillaåret 2014 - "klipp dig absolut inte innan du kommer hem!" Hon är vis min mormor och för mig är hennes ord lag.

 

Första terminen på Todai är nu avklarad och nu stundar ett efterlängtat vårlov. De senaste veckorna har mest handlat om tentaplugg och förberedelser av diverse presentationer. Jag hade till exempel en inlevelsefull presentation om ishotell, surströmming och den svensk skärgården, på japanska, som ledde till att jag (och L) kan stoltsera med varsitt diplom i Japanese for Beginners - Level 0. Jorå, det känns bra. I höghus här är våning 1 lika med markplan men i språkkurser, där är japanerna inte lika generösa utan då startar man på nivå 0. 

 

Självförtroendet får sig liksom en törn när jag kommer på att jag letar barnböcker med beteckningen L-0 på baksidan. Men mina japanskakunskaper ligger nog inte på en högre nivå. 0,1-0,2 max. L ligger däremot på en stabil etta. Vi upplever att japanska är ett språk som blir svårare ju mer vi lär oss. Jag skulle säga att jag peakade någon gång i oktober (någon kanske kommer ihåg L's hjälteinsats i tunnelbanekiosken). Då snackar vi 0,6, minst. Men sen har det gått utför.

 

Men mina uteblivna japanskakunskaper har istället gett plats för andra, minst lika viktiga lärdomar. Jag har till exempel blivit en jävel på att göra gröt. En och annan morgon tar jag dessutom en portion till frukost själv (om jag ska vara ärlig är det bara när muslin är slut och jag inte orkar gå till affären). Tomater går numera också bra. Framförallt körsbärstomater som har blivit en självklarhet i salladen. Gränsen går fortfarande vid mjöliga äpplen, som jag bara äter skalet och en millimeter fruktkött på innan L får ta över.

 

Annars då? Våren kom, såg och förlorade. Vårjackorna hängdes fram, L instagrammade blombilder och jag rapporterade om mesiga japanska vintrar över Skype till Stockholm. Men som sagt, våren förlorade. Det var som att Tokyos vädergudar bestämde sig för att sätta de där två kartiga svenskarna på plats rejält. Knytnävsstora snöflingor levererade njurslag på njurslag. Sen kom stormen. En klassiks mylning (eller mulning som vissa tror att det heter. HA! Inte där jag kommer ifrån!). Nu åker bussar och lastbilar runt med kedjor på däcken. Ljudet från dem har blivit ännu en anledning till att inte lämna 23 kvadrataren.

 

Jag får alltså fortsätta med gröt ett par dagar till. Men på måndag, då kastar även vi, precis som våren, in handduken. Vi lämnar storstan för en annan metropol - Manilla. Förhoppningsvis kan vi fylla på de tomma D-vitamindepåerna där. Jag kanske till och med kan komma fram till någon slags målsättning när det gäller nackhåret. Vilken stil ska jag köra på? Vad säger ni om Jagr. Är det för mainstream?