2.7.2014
För tre veckor sen tog vi oss i kragen och åkte till Yokohama. Att vi inte besökt Japans näst största stad innan har med lättillgängligheten att göra. Bara en halvtimma bort ligger det för oss som bor i de södra delarna av Tokyo. Det är för enkelt - ingen som helst stimulering av mitt eller L's planeringscentrum (en del av hjärnan som vi i vanliga fall försöker underhålla ordentligt). Men nu har vi alltså fått tummen ur och varit där. Gränsen mellan Tokyo och Yokohama är minst sagt luddig. Ett referat av tågfärden kan i korthet lyda: höghus, höghus, några lägre bostadshus, höghus och sen Yokohama station. Det är möjligt att vi redan varit där utan att veta det.
Yokohama är minst lika trevligt som Tokyo. Närheten till havet gjorde att vi för en gångs skull fick andas ett par ljumma sommarvindar på piren innan vi gick vidare mot Japans största Chinatown för att fylla lungorna med het stadsluft igen. Gatorna var fyllda med restauranger och souvenirer. Allt från Kina såklart. Den färgglada och kryddstarka kinesiska kulturen skiljer sig ordentligt mot japans minimalistiska och sterila kaos.
Men en likhet är de japanska nudlarna - ramen - som härstammar från Kina. Det finns tusentals med ramenställen i Tokyo och de allra flesta som L och jag har provat har serverat perfekt tillagade nudlar. Ni kanske tror att jag blivit en tokig nudelfantast under min tid här men det stämmer inte. Mitt nudelintresse började faktiskt långt innan det här äventyret satte igång.
En gammal paradrätt, som jag ett tag käkade 4-5 gånger i veckan, var snabbnudlar med en burk makrill i tomatsås. Snabbnudelwoken var en annan favorit. Att använda snabbnudlar som huvudingrediens i matlagningen blev jag expert på. Men min fascination för nudlar sträckte sig längre än vad kökets väggar satte gränser för. Under Uppsalatiden var jag en gång utklädd till nudel. Jag hade knutigt fast långa beiga garntrådar i en mössa och på en stickad tröja. Med en skylt på bröstet, där det stod "Pär Nudel", erövrade jag Norrlands nations festlokaler. Det var tänkt som en hyllning både till nudlar i sig och till Pär Nuder, inte för hans politiska åsikter, utan för att han, precis som jag, stavar Pär med ’ä’. Ni kanske förstår bättre när jag berättar att temat på festen var Asien. Nuder blir ju Nudel på många ställen där. Jag är osäker på hur bra det blev till slut men jag var nöjd och tyckte att jag lyckats med Asientemat till fullo.
Att äta äkta japansk ramen i Tokyo har länge varit nummer ett bland mina nudelupplevelser. Men i Yokohama fanns ett cup-noodle museum. Jag har nu gjort en egenkomponerad kopp med nudlar, från grunden, och det toppar faktiskt alla nudelerfarenheter jag plockat på mig så här långt. Inte nog med det - museet i sig är nog det trevligaste vi besökt så här långt i Japan.
